Skrattsjukan!

Igår pratade jag och min syster i telefon, vi fick skrattanfall efter skrattanfall, skrattårarna sprutade och vi tjippade efter andanM det är så skönt med sådana skrattanfall, vi är ju systrar och vid sådana tillfällen märks det väl!
Vi kommer på sjukare saker hela tiden och när man ska berätta vad man skrattar åt får man tjutande fram vad man såg framför sig och det framkallar häftiga skrattanfall så till den milda grad att D i gula villan ägan han drar på smilbanden och i Syrans hem ber hennes man henne höja på TV:n!

När vi sedan låg i sängen, D och jag så läste jag ett blogginlägg av Alex Schulman och jag kunde inte låta bli att skratta, måste dela med mig av det bästa stycket:

”Hon trycker till på punkter i ansiktet och fingrar sig sedan vidare. Hon trycker på kind, hon trycker på panna, hon trycker på haka. Plötsligt trycker hon till på överläppen på sådant sätt att min snus trillar ut. Hon blir mycket förvånad. Hon har kanske aldrig sett snus förut. Jag blir lite förlägen, tar snusen i handen och försöker förklara: “Swedish tobacco”. Hon nickar leende, men hon är också perplex.
“Do you want to put it back”, frågar hon försiktigt.
“No. I can throw it away”, svarar jag och söker med blicken efter en papperskorg. Hon sträcker ut handen i en gest som säger: “Lägg den i min hand, så kastar jag den.” Jag protesterar, säger “no” och spejar i panik efter en papperskorg. Men det finns ingen. Knivit läge. Jag kan inte gärna resa mig upp, jag är ju naken. Och jag kan inte kasta snusen på golvet, det vore oförskämt mot inrättningen. Det är hopplöst, hon håller kvar den utsträckta handen och jag tvingas placera min snus där. Hon bär snabbt bort den. Jag skäms mycket.”

Läs hela här.