Besegrade vilet.

Igår blev jag ju mycket besviken då jag inte kunde vila. Känner hur hela jag törstar på lugn, svårt att beskriva men sedan termometern visade mig feberfri har jag varit så trött att jag liksom nästan trott att jag fått nån annan sjuka. Asså jag har nog inte trott det på riktigt men det har ju nästan känts så då jag gått som i dvala.
Idag lyckades jag somna! ✌️Men jädan va svårt det är att komma ner i varv.
Ni vet hur det ibland kan rycka till i kroppen när man ska sova? Ibland händer det mig i samband med att jag drömmer att nåt händer, att jag tex snubblar. Men det händer fasen mer och mer när jag ska vila UTAN nån anledning, som en stöt går genom hela mig.

Idag ryckte jag till, precis när man slappnar av liksom. Sjukt störande för jag får ju puls. Läskigt på nåt vis. Men jag låg kvar och blundade och tillslut lockade jag fram sömnen.
Min huvudvärk som kom när febern försvann är kvar. Men jag oroar mig ikke! Läst att man kan vara trött i veckor efter influensan så vad är då trötthet och huvudvärk?! Helt normaaalt!

Idag skulle vi bort! Till våra bästisar W, längtar så efter dem. Vi ses så sällan, men de har otur de med. Hela veckan hemma med kräkis och idag insjuknade nästa. Stackars. Så vi får ro om oss själva! Det göt vi på bästa sätt, D åker och handlar nåt fredagsgott till oss vuxna. Jag fixar pasta carbonara till kidsen.
Jag ska dricka vin! 😀 Mumsigt! Hoppas han hittar något gott att äta, jag börjar redan bli hungrig, klockan är tre.. Får ta nåt för att lugna magen.

Nattskräck.

Minns inte när Ture hade det sist, vet inte om han ens haft det i år. Men som liten hade Ture det väldigt ofta, och innan vi förstod vad det var. Jisses som vi (läs jag..) höll på. Tog upp Ture som skrek, sparkade och slogs och gick runt med honom tills han tillslut ”vaknade” och blev ledsen.. Crazy! Men sedan förstod vi vad det var och när det då inträffade bara lät vi han vara. Efter en stund så tystnade han och sov vidare lugnt eller då blev han ledsen och vaknade, så då kunde man trösta honom.

Igår strax innan 22 hörde vi dunsar, förstod tillslut att det var T som sparkade i väggen. Vi gick upp både D och jag för jag vågade inte gå upp själv. Hade skrämt upp mig lite.. Jag gick in till Ture som GENAST skrek åt mig: GÅÅÅÅ, DU FÅR INTE VARA HÄR och massa andra mindre trevliga fraser.
Nu kan man ju tro att jag fattade var det var och lät han vara… Nope..
Har ni varit med om det någon gång? Nattskräck alltså? Det är läskigt då barnet ser ut som och agerar som en vaken mycket arg människa, ögonen är öppna, därför är det faktiskt inte helt enkelt att bara lämna han utan det tog mig 3 gå-in-till-Ture-gånger innan jag fattade att det var nattskräck igen.
D kollade till han innan han lade sig sedan och då sov han som ett lamm.

NATTSKRÄCK från 1177.se

”Oftast stannar barnet i sin säng, men kan också vara uppe och gå som vid sömngång. Barnet är oftast inte kontaktbart.
Nattskräck kan särskilt komma när barnet har fått för lite sömn, håller på att bli sjukt eller har feber. För de flesta upphör nattskräck när de närmar sig puberteten, men i enstaka fall kan den fortsätta upp i vuxen ålder.
När barnet har en attack av nattskräck börjar det skrika hysteriskt någon timme efter att det har somnat, verkar skräckslaget och går inte att få kontakt med. Attackerna brukar vara mellan tre och tio minuter men kan vara både kortare och längre. En attack slutar oftast när barnet vaknar, eller vanligare, återgår till sin normala lugna sömn igen. För en del barn återkommer attackerna mycket regelbundet samma tid på kvällen. Då kan man försöka väcka barnet ungefär 15 minuter innan attacken brukar komma. När barnet somnar om igen har det passerat den kritiska delen av sömnfasen och risken för nya attacker är mindre.
Som förälder till ett barn med nattskräck bör man hålla sig lugn vid attackerna och i stort sett inte göra någonting. Framförallt ska man inte dras med i barnets rädsla eller försöka trösta, hålla om eller väcka barnet eftersom det kan förvärra attacken. Man ska bara finnas lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig, vilket sällan händer. När barnet så småningom vaknar till av sig själv, eller återgår till den vanliga sömnen, ser man till att barnet lägger sig igen. Det är onödigt att prata med barnet eftersom det ändå inte minns något efteråt och helst vill sova.
Troligen kan en del barn ha enstaka korta attacker av nattskräck som man som förälder uppfattar som mardrömmar eller inte märker alls.”

IMG_6656.JPG

Idag firades lucia på fsk, så då får man minsann komma som pepparkaksgubbe. Eftersom Ture hade läkartid denna morgon tog han och jag tillfället i akt att bygga lego. Under hans utbrott på kvällen ägnade jag mig åt att plocka upp en hel legosats som Alvar kraschat för länge sedan och som ingen orkat bry sig om. Så i morse kunde vi reparera museet.

IMG_6659.JPG
Här i väntan på doktorn!