De första 30 veckorna


Ärtan som bor i min mage, är det en flicka eller är det en pojke? Jag är så nyfiken och skulle det bli ett nytt ultraljud av någon anledning tror jag inte vi kommer kunna hålla oss utan då vill veta om det finns snopp eller snippa.

Ena dagen är jag övertygad om att det är en flicka, varenda cell i min kropp ropar det högt. Nästa dag tycker jag allt tyder på att det blir en pojke och jag kan inte förstå vart flickkänslan kom ifrån.
Om det blir en flicka kommer jag säga efteråt att jag hade det på känn, att graviditeten var annorlunda från de tidigare grabbgraviditeterna. Jag kommer förmodligen skryta om att jag visste.
Den största skillnaden som jag känner är mitt välbefinnande, jag är nedstämd och mycket känns mörkt. Psykologen säger att jag är deprimerad och jag ser ingen anledning att protestera.
Vidare som jag ser som flicktecken är ”livet” i mitt ansikte.. Det ploppar upp grejer HELA tiden, munsår, finnar och konstiga prickar. På mina högra sida av munnen finns det något HELA tiden som jag gärna hade varit utan. Någon skönhet var jag väl inte innan heller men jag gravidglänser definitivt inte, fråga D!

Om det visar sig att det är en pojkbebis i magen är det tydligt att livet sätter spår. När han kommit till världen kommer jag stolt säg att jag hade det på känn och att jag kände igen mycket från de tidigare grabbgraviditeterna.
Jag tänker i så fall att mitt välbefinnande beror på att jag är gammal och trött 😉 ! Det är 6 år sedan jag var gravid senast och närmar mig 40. Att energin sinar och humöret sviktar kanske inte är så konstigt, jag är ingen ungdom längre och har dessutom 2 barn att ta hand om. Samma sak med huden i ansiktet, den har många år på nacken och ungdomsspänsten börjar släppa.
Oavsett så spelar bebisens kön inte mig någon roll och jag njuter faktiskt av ovissheten. Det är så speciellt att inte veta, spekulera och fundera. Men om vi skulle få chansen att ta reda på vad det blir lockas jag lite extra tror jag då vi aldrig gjort det innan, det är sista barnet och vi kommer aldrig få chansen igen. Samtidigt som jag är glad att vi inte fallit för frestelsen tidigare.

Hur jag mår
Som tidigare nämnt är väl de stora grejerna med mig att jag drabbats av en depression samt att mitt ansikte får ständigt ovälkomna besök.
För övrigt är det foglossning, den var värst med Ture, bättre med Alvar och nu är det ungefär som med Alvar tycker jag. Det blir värre när jag anstränger mig alternativt sitter/står still mycket.
Tidigare i graviditeten drabbades jag av köttcravings från hell, för en person som gärna äter vegetariskt kom de lite som en otrevlig överraskning men jag gissar att jag hade någon brist. Proteinbrist kanske?
Oavsett så dög de inte med köttfärssås eller korv, nej nej. Helst rent kött och helst från nöt, det kändes inte lika ”ordentligt” med gris.. Ja det var inte jättekul och jag är tacksam att det gick över. Men jag äter också mer kött nu än vanligt, ”vågar” inte chansa då de där suget är lite skrämmande. På gränsen till att jag kunde kontrollera det, jag var nära att be personalen bakom charkdisken att ge mig de griljerade kambenet rätt i näven.. Men jag klarade av att motstå!

Jag har haft en del sammandragningar och när de kom runt vecka 22 kändes det helt okej, men vid vecka 25 kom de riktigt mycket och jag pratade av mig med BM, jag var inte orolig men det kändes bra att berätta. När hon sa till mig att om de inte går över när jag vilar eller om det börjar göra väldigt väldigt ont så är det förlossningen jag ska kontakta.. Då blev jag kall, förlossningen? Oh noooo och jag insåg hur oförberedd jag var.. Hur min hjärna inte har ”haft tid” att förbereda sig, all kraft går åt till vardag och inte någon mage. Tack och lov blev de inte värre så någon kontakt med förlossning var det inte tal om. Och jag började aktivt tänka på bebisen för att inse att de är en bebis som kommer snart.

Jag gillar i vanliga fall choklad och lakrits, en kladdig chokladkaka med grädde är svårt att slå. Men med ärtan i magen föredrar jag fräscha desserter och efterrätter. Eller ja om jag ska vara ärlig så fram till vecka 27 har jag inte frågat efter desserter eller efterrätter alls.. Jag äter ju det men om vi har gäster själva så väljer jag något fräscht. Samma sak med godispreferenser, om jag ska äta godis nu äter jag gärna typ gott och blandat och sådana färgglada mjuka saker. Inte min grej alls annars.. Jag köper nästan aldrig smågodis men nu har jag varit där några gånger och tagit färgglatt godis för att smaska på en lördagskväll. Märkligt.

Jag minns inte i detalj hur min aptit var med de andra graviditeterna men jag får för mig att jag gärna åt mer då, både sött, fett och mycket. Jag äter nu med men fram till vecka 20 hade jag mycket sämre aptit än vanligt och jag tror själv att de 4 kg jag gick upp de första 24 veckorna mest var vätska i kroppen samt bebis men inte så mycket annat.

I början av graviditeten hade depressionen sällskap av mycket illamående. Jag rörde mig knappt för jag mådde bara illa, minsta lilla ansträngning gjorde mig illamående vilket ledde till att jag kände mig mer ledsen och mörk.

När jag väntade Ture minns jag att jag gick på ett step-upp-pass tidigt i graviditeten, men jag var livrädd att han skulle ramla ut och jag kollade ner på golvet och mellan benen HELA tiden. Efter det blev de inget mer av den typen av träning. Vattengympa var nog det enda!
När jag väntade Alvar tror jag knappt jag rörde mig alls förutom att jaga efter Ture och vara ute och leka med honom.

Jag ska inte skryta med att jag är någon atlet nu men när illamåendet släppte runt vecka 19 var suget efter motion stort och jag testade på spinning och tog en del promenader. Väldigt skönt, puls och svett gjorde susen för välbefinnandet. Vabruari bjöd dessvärre på mycket hinder för träning och jag har inte gått på spinning på länge.

Halsbrännan kommer och går, om den kommer är det nästan uteslutande på kvällstid den hälsar på. Än så länge har jag inte behövt börja med några tabletter men det känns som det kan vara en tidsfråga innan det är dags. Om jag inte minns helt fel så hade jag halsbränna mycket tidigare i graviditeterna med de andra barnen, jag köpte storpack gaviscon och knaprade dygnet runt för att uppnå optimal lindring inför kvällarna då rakbladen tog plats i halsen.

Övriga förändringar är frasiga läppar, varma fötter och händer och så är jag varm i munnen. För att lindra elementen i kinderna har glass börjat bli ett trevligt inslag på kvällarna. Ägglikör och apelsinchoklad.
——————————————————————————————–
Texten ovanför skrev jag för ett par veckor sedan och efter det upplever jag att livet i ansiktet har avtagit, min hy känns fortfarande skrynklig och slapp men någon finne var länge sedan jag såg.

Jag har också varit på ett UL och könet skulle avslöjas, det kändes så busigt eftersom jag var där själv. D var inte med och visste inte heller att jag gjorde ett UL. Dessvärre ville ärtan verkligen inte visa sitt kön för oss så jag är fortfarande helt ovetande. Jag tror inte ärtan är en linslus, på kvällarna försöker jag ibland filma magen när den rör sig helt crazy mycket, men så fort jag trycker på play så slutar hen röra sig..

Ärtan vill helst att jag ligger på vänster sida så min vänstra höft måste vara helt platt. Ärtans hjärtljud avslöjar inte så mkt mer än att de slår helt perfekt 🙂 Första lyssningen var det på 158 och andra gången 146.

Sammandragningar har jag väldigt sällan nu, skönt att slippa. Halsbrännan håller sig i schack, inga tabletter än. Några fler spinningpass har det inte blivit heller.

v31
64 dagar kvar.. Vart tar tiden vägen?
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s