Sammandragningar


Det är märkligt hur hela graviditeten fortlöper. Hur man sakta men säkert vänjer sig och accepterar krämpor och andra besvär.

Som när jag kom till vecka 14 och redan började känna av foglossning. Den började kännas i rumpan och vid ansträngning blev det molande värk. I början kände jag mig uppgiven och orolig för hur de skulle bli. Jag har ju varit med om det tidigare och jag vet att det kan bli riktigt jobbigt.
Några dagar senare hade jag anpassat mig och den värk jag hade var en del av dagen.
Sedan eskalerade det och foglossningen nådde en ny nivå. Då kom uppgivenheten och oron tillbaka för att sedan försvinna några dagar senare när jag hade vant mig vid de nya krämporna.

Och nu har jag väldigt ont och när jag ser tillbaka på vecka 14 fnissar jag åt min lilla värk jag hade då. Och blir så imponerad av hur allt hänger ihop och fungerar. För mig känns det som att det finns en tanke om hur graviditeten ska fortlöpa för att mamman ska förbereda sig inför den kommande förlossningen och bebisen. Saker och ting sker i en viss ordning av en viss anledning. Hade jag fått foglossningen jag har idag direkt hade det förmodligen tagit längre tid att vänja mig. Nu eskalerar den pö om pö.

Efter en helg som denna med mycket promenad som shopping, gräsklippning och allmänt fix har jag väldigt ont. Det är såklart jobbigt men jag och familjen skrattar mest åt det. När jag reser mig upp och ska gå ser det väldigt komiskt ut, jag kan inte ta några riktiga steg, jag måste släpa mina fötter i golvet. Efter lite hasande kan jag oftast gå som vanligt igen.
Och även om jag inte känner mig som en rutinerad gravidkvinna så är oron för foglossning något jag kan hantera. Jag vet att det kommer gå över och det är inte speciellt långt kvar.

Jag fascineras också över sammandragningar. I börjar när de kommer så kände jag WOW, äntligen övar kroppen på en kommande förlossning och de kom så sällan så det var bara roligt och lätt! Det var nog runt 22-28 som de höll på en del.
Efter det lugnade det sig och kom mer sällan. Nu är jag inne i en tid där de kommer mer ofta och har gått från spänd mage till ett tryck ner mot muttis och rumpis.
När vi shoppade igår och gick mycket kom det en hel del, D fick anstränga sig för att gå så långsamt han bara kunde för att jag inte skulle behöva gå fort och då gick jag enligt mig supersnabbt!

Idag har jag haft mycket sammandragningar, det kommer ofta och det känns ibland som att jag måste springa på toa för att göra nr 2. Men innan jag ens påbörjat hasandet mot toaletten är sammandragningen över och nödigheten likaså! Märkligt!
Och jag vet också att så som det känns nu när magen drar ihop sig är nåt jag VILL fnissa åt när första värken kommer.. Då när jag kommer inse att det gör SJUUUKT ont att föda barn och jag sköljs över med oro, panik och smärta men jag kommer inte fnissa, jag kommer känna ånger och rädsla.

Så jag får passa på att njuta av sammandragningarna nu och hoppas allt som övar i kroppen får öva som sig bör.

Jo en annan sak som också händer nu är att nåt med mjölken eller amnings”apparaten” har startat senaste veckan. Det är inte så att de kommer mjölk men varje gång jag hänger ner/över frysboxen så ilar det i brösten. Precis som det gör när amningen är igång och brösten blir kalla.
Hade faktiskt inte skadat om mjölken kom igång lite innan ärtan kommer.. För mig har det tagit så lång tid innan mjölken kommer. Eller lång och lång, jag upplever den något föööör lång. Men är såklart tacksam att den kommit igång och att det funkat.
Jag har använt amningsnapp de tidigare gångerna och har redan köpt hem 2, varför PLÅÅÅÅGAS…? Jag har behövt använda nappen i TRE månader med båda barnen. Det är ju länge, men sååå värt det.
Och något som slår mig.. Jag hade EN amningsnapp vad jag kan minnas. EN! Varför inte ha sjuhundra?! Asså det var ju helt sjukt att jag inte hade sådana överallt! De skulle ju tvättas och kokas och innan man visste ordet av skulle det ammas igen och då skulle den vara ren.. Ja jag kan inte förstå att jag inte gjorde det lättare för mig och köpte hem fler!
Det kommer bli många fler denna gången om ärtan också visar sig ha svårt att fixa det utan. I för sig, till mitt försvar kan ju tilläggas att jag hela tiden var övertygad om att jag skulle kunna sluta med amningsnappen vilken sekund som helst. Men att hålla på och sträva efter det och tänka på det hela tiden kommer inte hända denna gången. Amningsnapp är min räddning och den ska finnas där så länge det behövs om ärtan nu behöver.

IMG_6912
D & kidsen är ute och spelar fotboll. Härlig vårkväll och jag vet inte hur vi ska få barnen i säng!
D var inne för en stund sedan och frågade om jag kunde säga till lite innan jag måste åka in och föda för han vill duscha först. Då hade jag en sammandragning som satt i länge och det kändes som knivar PÅ muttis.

Min tidsuppfattning är också skev nu! Ärtan planeras komma om 40 dagar, för mig låter det ungefär som nästa vecka. Och det går inte ihop sig, det är så mycket som ska hända innan ärtan kommer som bland annat att T fyller år, min mor och bästis A fyller år, Kristi himmelsfärds ska vara samt 1 maj. D ska på massa tjänsteresor och T ska ha teateruppvisning med sin klass. Matematiken går inte ihop liksom!

Läste i olika gravidappar om graviditeten och ärtans utveckling. Det stod att om man har klåda ska man alltid tala om de för sin BM.. Jag har haft klåda på ben och fötter i flera månader.. Men vad kan det vara då? Som hon bör känna till? Jag har inte sagt nåt.. Får väl säg det när jag ska dit nästa gång. Jag har fått det på händerna också, absolut inget jag oroar mig för. Jag får det mest när jag är varm och har ansträngt mig. Igår på kvällen såg min vänstra fot märklig ut, en tjock åder som var helt synlig och så kliade det som tusan, men idag har det lagt sig och gårdagen bestod av väldigt mycket gång.

IMG_6914
Lådan jag vann!

På sängen står lådan som jag vann när jag deltog i en tävling på Jollyrooms instagram, superkul. Jag är en sån som tänker att det är omöjligt att vinna men ikke! Det ska vara hjul på den också vilket D ska fixa.

Och på bilden syns också D:s sovplats! Ja den senaste tiden har vi inte sovit många nätter i samma säng. Jag är uppe 2-5 gånger på natt och för mig är det omöjligt att somna om när det ligger en snarkande björn i sängen. D tröstar mig med att det bara är tillfälligt som denna lösning sker samt att han sover supergott i den relativt nya extrasängen som står placerad i ärtans rum. Det är bara mitt samvete som mår lite dåligt för det är inte så att jag erbjuder mig att sova där så att D kan få sova i sin säng, nej nej. Jag vill verkligen sova i min säng så då blir det att jag känner mig lite egotaskig, men D är en gentleman och försäkrar mig om att jag inte behöver ha dåligt samvete.

Nähäpp, klockan sprang iväg så medan D tog nattpasset ute för att påbörja sista etappen med altanen så ser jag väl på Skam då! 🙂
Jo, jag fick in A till slut och efter att jag läst ”Sune” för honom så somnade han gott. T som vilat idag var något segare men D tog hand om den läggningen utan trubbel.
Nu är vi nästan redo för en ny vecka! Jag startar den med en session hos psykologen, alltid lite tungt men samtidigt skönt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s