Vecka 38


Nu räknas graviditeten som fullgången, det känns lite skrämmande men också skönt. Om det drar igång nu är det helt normalt.

Mina händer sover mer och mer. Och jag har samlat på mig en del vätska tror jag, märker att min klocka sitter obekvämt mer ofta och när jag tar av den har jag märken och så har det inte varit innan.
Jag har en del sammandragningar/förvärkar men inget jag har ont av, det är för mig bara ett gott tecken på att de som ska öva övar 🙂
Ärtan trycker på neråt ibland så de strålar obekvämt mellan benen, vet att det är helt normalt men det är så sjukt obekvämt.
Halsbränna.. I förrgår startade det på kvällen med rakbladskänsla i halsen och jag fick gå upp från sängen och ta tabletter och sedan bulla upp ordentligt med kuddar så jag hamnade mer upprätt. Samma sak igår.. Sur mage hela dagen och på em och senare på kvällen knaprade jag gaviscon.
FÖTTER.. Asså på morgonen har jag så ont under fötterna, de känns som jag har ett tjockt lager under fötterna som är fyllda med nåt gummiliknande. Antingen så eller bubbelplast.. Och de är ömt, sjukt störigt! Och vid fler och fler tillfällen sväller fötterna snabbt. Igår var jag med T i skolan i knappt 2h, jag var såå varm och när jag skulle gå hem fick jag inte på mig skorna.. Det gick inte! SJUKT!!
Jag är nu i den fas där jag tvivlar på om jag ska kunna ta hand om min familj efter förlossningen. Jag kan inte riktigt lita på att jag blir mer rörlig och det är där oron sitter. Hur ska jag kunna amma en bebis OCH ha 2 grabbar som behöver kärlek, närvaro och kontakt? Hur ska jag räcka till och hur ska jag klara av att röra mig i huset och ute? Den friska delen i huvudet vet att det kommer gå bra, rörligheten kommer tillbaka.
Oavsett så delar jag och D oron kring hur vi ska räcka till. Vi vet att det kommer gå bra med tiden men att det är en utmaning som vi har precis framför oss. Vi får försöka jobba som ett bra team och ge våra stora barn så mycket tid och närvaro vi kan. Att ärtan får sina behov tillgodosedda är jag ganska säker på att hen får, det är jag inte så orolig för.

I skrivandets stund pågår en cykeljakt mellan D och barn.. De sa till D att de skulle cykla till lekplatsen vilket de fick. Plötsligt ser D dem på ”stora vägen” bakom vårt hus och där får de absolut inte vara, de har aldrig varit där förut så vart idén kommit ifrån vet vi inte.. Men när D visade sig för dem blev de förvånade och stack iväg på sina cyklar.. Vart visste D inte.. Han hoppade på cykeln och begav sig ut på jakt. Vi bestämde att kidsen ska HEM, de får inte vara ute mer om de inte kan sköta sig. D:s utmaning blir att få hem dem utan att 549874 hot har utfärdats som aldrig kommer träda i kraft.
Jag ville inte bege mig ut och leta eftersom jag inte fysiskt kan ta med dem, även om inte D tar dem och stoppar dem cykelkorgen så är det en fördel att klara av att jaga i kapp dem..
Han ringde innan och de var inte där vi trodde, han letade vidare med mig i örat och precis när jag var på väg ut till bilen för att köra till skolan och hamnen så hittade han dem på ”den övergivna lekplatsen”.. Hoppas han får hem dem. Får bli ett utegångsförbud på några timmar..

BB-väskan, den ska jag ta tag i inom kort. Det får bli veckans mission. Jag har påbörjat med lite små grejer som jag ändå inte använder nu som tex amningsnapp och amningsbh. Men jag behöver bestämma vad jag ska ha för kläder och se till att de blir rent samt lägga ner bebiskläder. Behöver inhandla lite hygienartiklar också men sånt kan man ju lösa från sjukhuset också så det är ju inget som MÅSTE packas ner.

På måndag fyller min mamma år vi ska fira henne ikväll hemma hos dem, min syster med familj kommer också men bror och gänget kommer ikke, de är på konfirmation.
I alla fall så är det så lyxigt att få mat hos någon annan! Jag är så TRÖTT på att fundera på vad vi ska äta samt att laga mat. Det tar emot varje dag. Jag hade önskat att D hade tid till övers för att ta sig an denna syssla men han har fullt upp med jobb och väl hemma så bygger han, spelar fotboll med barnen eller fixar nåt annat. Och i hans personlighet ingår inte framförhållning, vilket just nu är lite synd. Om han hade sett till att mat fanns hemma samt vad som ska lagas så hade jag kommit halvvägs, det hade hjälpt men vi är inte sådana. Att vi ska äta kommer som en chock varje dag.. Så störigt!
Igår, fredagskväll fick barnen köpte köttbullar och pasta. Jag och D fick varma mackor.. Senare på kvällen åt jag glass och popcorn eftersom jag var hungrig.. Vaknar sedan på morgonen SVINHUNGRIG. Så trots att jag vet att jag behöver äta en allsidig ”riktig” kost så förmår jag mig inte.. Så ikväll ska de bli lyxigt att få maten fixad hos någon annan! Jag är också medveten om att jag förmodligen får halsbränna på grund av min just nu dåliga kost..

Vårt kub-test-beräknade födelsedatum är om 10 dagar, det känns onaturligt nära.. Och när jag ser i appen att 92,9% av graviditeten är avklarad blir jag både glad och panikslagen.
Jag har en känsla av att senaste veckan fanns det lite tid där jag mentalt var gravid, dagarna sprang iväg på ett sjukt snabbt sätt och jag tänkte att tiden gick lite föööör fort.. Och då hade jag inte så mkt inbokat utan var mycket hemma. Veckan som kommer är fylld med allt från osteopat och skolträff till fika med H och kidsen och styrelsemöte. Den veckan lär ju också svischa förbi då fre, lör och sön består av att fira T som fyller 8 på fredagen.
På fredagen blir det firande med bara oss, vi får se om det blir badhus, lekland eller nåt annat. Lördagen då är det kompiskalas och det blir minigolf och McDonalds. Söndagen, då kommer kusinerna och mormor och morfar. Pang så var den veckan förbi och vi går in i vecka 39!
Jag hoppas ärtan kommer EFTER T:s födelsedag, gärna några dagar efter så det blir ett litet mellanrum! Samt gärna några dagar innan D:s födelsedag som är 7 juni. Men hans födelsedag är inte lika känslig tycker jag, är mest att då vill jag liksom att ärtan ska UT! 🙂 Men vi kan väl ta 29 maj, det är 10 dagar efter T:s födelsedag. Inser nu att jag hoppas hen kommer i maj!

Cykeljakten avslutades, hur D fick hem grabbarna vet jag inte men de kom hem. D och jag kom överens om att när de kom hem skulle de komma in och så skulle jag prata med dem, jag ska inte säg att jag är bättre på det men jag har ett annat sätt att ta mig an uppgiften. Det har hänt mig många gånger att jag kommer med hot som aldrig infrias men jag är väldigt anti det så det händer inte så ofta om jag säger så.
Grabbarna kom in och de undrade vad jag ville då D hade sagt att jag ville prata med dem. T berättade och erkände allt, han sa att han är hemsk och kan dö för det var hans idé att de skulle cykla på stora vägen. A grät och sa att han var en mördare för när han var liten kastade han en hammare i T:s huvud..
Men till slut lugnade de ner sig och tog sig samman, något straff tycker jag inte riktigt utfärdades. Måste man alltid STRAFFAS? Nä, jag sa att de inte fick cykla mer innan vi ska till mormor utan nu fick de vara inne och äta nåt då båda var hungriga. De fick även sätta på en film efter att de bett D om förlåtelse för deras beteende.

Vi ska snart bege oss till mormor och jag har lite sysslor att utfärda innan vi beger oss. Tvätten ska hängas, paket ska slås in, kort ska skrivas och magen ska skötas för femhundranittionde gången.. Ska inte klaga på att jag går på toa mycket, hellre det än att allt jag stoppar i mig stannar i magen. Jag är bara ovan att behöva gå så ofta! Det tillhör inte vanligheten för mig om jag säger så 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s