Vi ska ju ha barn.


Ja vi ska ju ha barn! 🙂 Det är så lustigt hur hjärnan fungerar eller inte fungerar när man är gravid och som nu drabbats av en förkylning och svår sömnbrist (vill jag kalla det). Jag glömmer inte att jag är gravid men det är på nåt sätt ändå bortkopplat, fokus för mig är på att få en frisk familj och allt som har med bebis att göra ligger liksom på is. Men så kommer det ändå känslor som påminner mig om att oavsett hur jag mår och hur min familj mår så kommer ärtan att komma. Och hen kommer när hen vill. Jag är tacksam att hen inte kommit än, några dagar till i magen passar mig perfekt. Så med facit i hand är jag glad att ärtans beräknade födelsedatum blev ändrat, annars hade jag nu gått över tiden. Nu känns de bara välkommet att ha kvar ärtan på jäsning.

Bäst att kontrollera tempen efter läkarbesöket. 36,5 🙂 Men å andra sidan är det inte dagtid han fått feber senaste dagarna utan kväll och natt. Jag hoppas han sover gott denna natten som kommer.

A och D kom hem från läkaren och allt var ”bra” med A. Förmodligen ett virus, så nu känns det bra igen. Inför denna långhelg som kommer så känns det skönt för mig att inte oroa mig för A mer. Nu vet vi att det är vatten som gäller samt alvedon om det behövs vilket inte brukar vara nåt han behöver så mkt av. Men A får vara hemma resten av veckan, känns bäst så.
När T kom hem med sin nyinköpta tidning hade han blivit fikabjuden hos mormor och morfar, så efter att han lämnat alla grejer så cyklade han dit och var där en stund.

Sa till D för en stund sedan att vi ska ju ha barn, han hade också blivit sådär överrumplad av tanken tidigare. Han är ju också sjuk och det är som att hjärnan stänger av vissa delar, säkert superbra! Men verkligen så märklig känsla. Om jag skulle få värkar nu eller vattnet skulle gå så skulle jag verkligen kännas mig sååååå oförberedd. Det löser sig såklart ändå, jag är inte ett dugg orolig men från att vara förväntansfull när jag får en sammandragning till att i stort sett glömma bort att jag är gravid känns märkligt, spannet är stort så att säg. Och det är ju inte så att jag är i vecka 25 då jag inte upplevde det så konstigt att ”glömma” bort magen när livet rullar på i 190, men nu. Vecka 39 liksom!
Jag tror min förkylning nådde sin topp igår, jag kände mig bättre och bättre ju längre kvällen gick och idag har det varit på samma nivå. Jag har huvudvärk, hosta och är snorig men jag ligger inte platt fall. Har till och med kört 2 maskiner tvätt! Men sen kom mamma och tog med sig resten av tvätthögen 🙂

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s