HELG


Endorfinerna dansar!

Det blev ett pass på älgen i fredags, när suget väl satte in började jag må bra av träningen redan innan den var gjord! Lite farligt när det kommer till mig.. Det där med att ta det lugnt…
Jag blev avbruten av Alvar också, han gapade nåt om Göte vilket jag tyckte var märkligt då jag precis hade sett D gå med vagnen utanför huset men tänkte att D kanske bett Alvar hämta mig. Så jag stänger av och går upp. D är ovetande, han kör G i vagnen och allt är tyst. Alvar sitter försjunken med iPad och jag frågar varför han ropade. Han svarar: ”ee ja tyckte jag hörde G skrika”.. GRRRRR irriterad springer jag ner igen och istället för att bara köra en kortis körde jag lite till.. I slutet orkade knappt benen ta i mer och jag skakade lite! De var skönt! Men jag ska ta de lugnt ett tag till, detta var en engångsgrej. Irritationen skulle ut.

Ja, ingen atlet direkt men sjukt svettig och väldigt glad! 🙂

Hemlis-kvällen blev sådär bra som jag hoppades på. Ture satt i soffan och sa helt från ingenstans mitt under filmen att han hade det så bra, att det var den bästa kvällen och att han var lycklig. Hur fint är inte det?! Han valde att se Batman, så vi såg halva. Den är ju 2,5 timma lång så halva blev bra. Han fick godis, chips och läsk! 🙂
Morgonen efter vaknade han på tok för tidigt men vi insåg senare under dagen att han var sjuk, feber och förkyld.

Lördagens event, att få gå in med A-laget på fotbollsmatch fick T stå över med A åkte på det, och sedan spelade A match med alla barnen vilket hade varit väldigt väldigt kul! T låg hemma med iPad och såg klart på Batman, jag såg också den eftersom han inte hinner läsa själv så jag får förklara lite vad som händer.

Det var så härligt väder på lördagen, G och jag tog en promenad och svetten lackade i värmen. Härligt!

G sov gott hela tiden.

Göte är fortfarande vaken sent på kvällarna och asså jag är så trött på det.. Jag får påminna mig OFTA om att det bara är just nu, det kommer gå över snart.. SNART om man ser det ur ett STORT perspektiv, en evighet om jag ser det från lilla perspektivet.. En månad är ju asalänge nu och tänk om han kanske lyckas få bättre dygnsrytmn när han är sex sju månader.. Då snackar vi 3 till 4 månader kvar.. ORKA!!

En annan grej, hur lång tid tar det för en bebis att få ont i magen av nåt mamman har ätit. Asså är de liksom amningen efter intaget eller ett dygn efter? Igår kväll hade Göte SVINONT i magen på kvällen och skrek.. Skriket påminde om när han var mindre och skrek varje kväll, då när jag överkonsumerade bubbelvatten så till den milda grad att ungen skrek sig vinröd varje kväll.
Jo, så antingen hade han ont av räkorna jag åt på fredagen eller grönpepparn jag åt på lördagen.. Måste googla…
De var inte så enkelt att få reda på.. Det enda jag hittade var såklart en tråd på familjeliv och där stod det att det tog 20 minuter.. I så fall var det grönpepparsåsen.. Sorry D men vi får helt enkelt hoppa över räkor och grönpepparsås ett tag.
Han skrek skrek och skrek, stackaren. Jag var sugen på att gå och lägga mig vid niosnåret, trött som en tok. Men inte innan halv elva tystnade Göte och sedan sov han gott, tack och lov.
Igår bytte vi rum.. Känns stort.. Nu fick D sova i sin egen säng!
Tanken är att spjälsängen då ska stå på G:s egna rum och att jag och D ska somna i vår säng, sedan när G vaknar och ska äta ammar jag på G:s rum och antingen lägger jag mig i extrasängen där inne eller går jag tillbaka till vår säng. Rummen är precis bredvid varandra så det är ingen rommaresa direkt. Men efter magknip och tårar igår kunde jag inte lämna honom, så jag sov på betongbädden hela natten. Sängen är skön å så men SÅÅ hård. Jag trodde den skulle mjukna nu när D sovit i den i flera månader men jag upplevde den lika hård!
Nu på dagen känner jag mig stark och tänker att i kväll ska jag somna i min egna säng och gå in till G när han vaknar! Det känns så självklart! Men kan ni fatta.. Navelsträngen är av betong, när kvällen kommer är risken STOR att jag inte känner mig lika stark, då känns det mer tryggt att krypa ner i sängen som står bredvid hans spjälis!
Banden till alla barnen när de är bebisar är ju alltid stark men jag vågar påstå att detta band är något starkare.. Känslan är fysisk när jag är ifrån G.. Den enda gången jag kan njuta av att inte vara nära G är när han är med D.
Jaja, de förändras säkert men jag är rädd att det är en övningsgrej för min del och sanningen är att jag inte vill öva..

Svingott vin!

Igår på kvällen såg vi en skitdålig film. G sov en halvtimma i vagnen och jag kvällsnjöt!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s