Så sant!

Ligger i sängen och läste precis ”Veckans Anders” av Anders Haglund, kunde inte skrivit det bättre själv!

Förresten, känner ni till Anders Haglund, måste bara skriva att jag aldrig varit på en bättre föreläsning än den och är övertygad om att jag aldrig kommer gå på en som är bättre. Jo bättre kanske men då kommer det vara en av hans föreläsningar då.
Det är några år sedan jag var på den, minns mycket av den fortfarande och hade väldigt gärna gått på fler. Ska gå på fler, någon gång i alla fall!
Läste till min ”besvikelse” att han ska låta sig coachas under detta året och ska därför inte hålla i så många seminarier i år.

Hade sååå gärna velat gå på den i Göteborg men måste inse att vi inte kan prioritera det just nu, det kostar en del och just nu är det föräldraledigheten som får gå före. Hade velat gå med D, han hade verkligen behövt lyssna lite på Anders!! 😉

”Av någon anledning är ju sommaren alltid bäst på vintern. Då när man fortfarande kan komma ihåg hur skön den var och alla de regniga dagarna är bortglömda. Sitter här och kommer ihåg hur jag satt med armbågen stödd mot bordet i vår sommarstuga, rofyllt tittande ut över havet där solkatterna spelar i det blå vågskvalpet. Spelar ingen roll att man varit i över 40 länder världen över; inget är som en riktig svensk sommardag!

Medan jag sitter där och tittar ut genom fönstret märker jag plötsligt dramatiken som utspelar sig bara decimetrar ifrån mig. En fluga med förtvivlat surrande vingar försöker desperat att ta sig ut i friheten. Om och om igen dunsar den in i fönsterglaset utan att förstå vad det är som stoppar den. Genom att konstant göra nya förvirrade försök bränner den ut all den livsenergi som återstår och allt den gör för att ändra på sin icke fungerande strategi är att anstränga sig ännu mer. Dess allt desperatare försök har ingen chans att lyckas, då det inte finns någon möjlighet för flugan att anstränga sig tillräckligt mycket för att forcera glaset. Trots detta så har den lilla insekten satsat sitt liv på att nå sitt mål genom målmedvetenhet och vilja. Den här flugan är dömd. Den kommer att dö där på fönsterbrädet.

Vid sidan om fönstret, kanske två meter bort, står balkongdörren öppen. Ett par sekunders flygtid i sidled och flugan skulle komma i ut i det fria. Med endast en bråkdel av den energi som den nu slösar bort sitt liv med skulle den kunna vara fri från sin egenkonstruerade fälla. Möjligheten finns där – så nära och ändå så långt bort – det skulle vara så enkelt!

Varför försöker inte flugan på ett annat sätt, något radikalt annorlunda, vad som helst? Hur blev den så enkelspårigt fast i idén att mer ansträngning erbjuder den största möjligheten till att lyckas? Var ligger logiken i att försöka med mer av samma sak tills man dör?

Utan tvivel verkar den här strategin vettig för flugan. Olyckligtvis så kommer den att leda till döden. Att anstränga sig ännu mer är inte nödvändigtvis lösningen till att lyckas bättre. Det är inte alls säkert att det leder till att du får ut mer av vad du vill av livet. Ibland kan det till och med vara en stor del av problemet.

Var smart och hitta nya vägar.
Sluta stånga huvudet i väggen bara för att det är så det alltid har gjorts.
När något görs på rätt sätt ser det alltid lätt ut!”

Låten om ett paraply..

Syran: Det är ju som med all annan musik, man måste ha lyssnat några gånger innan man tycker det är bra, sa hon och sedan tryckte hon på play.
Det gick nog 10 sekunder, sedan var jag fast. Jag nickade och tyckte uppriktigt att det var riktigt bra.
Syran diggade och Ture gillade det och började digga där han satt!

Syran: Det är riktig musik, inga jädra paraply där inte.
Jag: Paraply?
Syran: Ja men, ”My umbrella”, hon sjöng en snutt av denna enformiga låt och sa sedan att det är ingen musik, vem fasen skriver en låt om ett jäkla paraply?

Jag skrattade och insåg att fasen va rätt hon har, My umbrella.. En låt som endast fastnar på hjärnan, den tillför INGENTING!

Jag är fast, Melissa Horn – FY FASEN VA BRA!! Syran har rätt i att det är en kvinnlig Lars Winnerbäck!

Hoppas hon ska på turné i år också!

Fotobok!

D läste Maggans blogg där hon skrev något om en fotobok från FUJI film. Fotobok är rätt nytt för mig, aldrig provat detta men nu ska jag beställa mig en fotobok!!

En fotobok är ju helt genialt!
Tänker att man kan göra en fotobok av ett speciellt tillfälle, till exempel Tures dop, eller så kan man ge bort boken!
Jag är ju själv rätt dålig på att göra fint med alla framkallade kort, de åker in i ett album och sen sitter de där och jag vet inte riktigt när och vem som kommer vilja se på korten.
Men en fotobok är ju perfekt, blir ju kul att kolla på korten. Jag är övertygad om att den kommer tas fram mer! Det kommer bli kul att visa korten för gäster och familj.
I FUJIfilms fotobok väljer man själv storleken på korten, man kan skriva något om kortet och utforma boken i stort sett hur man vill.
Och har man som de flesta faktiskt har bredband är det bara några klick ifrån att beställa den, efter 2 veckor kommer boken hem!
Jag är fångad, jag kommer definitivt att beställa en fotobok och prova detta!!

Vilken skillnad!

För ett år sedan hade vi precis fått reda på att vi väntade barn, galet va tiden förändras på kort tid. Att jag var gravid för ett år sedan känns jättekonstigt, jag är så glad att en graviditet är så lång som den är (för de flesta), asså jag minns så väl att jag inte kände mig redo att föda speciellt mycket tidigare än vad jag gjorde.

Tror de var de 3 sista veckorna av graviditeten som jag började tröttna på det och när dagen väl var kommen var jag så redo jag någonsin kunde vara.

Är fortfarande så jäkla stolt över att jag klarat av en förlossning för jag var så nära på att ge upp, hade någon frågat mig då i slutet av själva förlossningen så hade jag sagt att jag redan då gett upp men kroppen har ett eget liv. Det är bara huvudet som sätter upp hinder, min kropp klarade av det och jag är så stolt och glad att vi klarade det, både Ture och jag.

Kikade på Ture på webbisarna, asså det känns i hela kroppen när jag ser honom. Det är en del av mig och del av Daniel och han är helt perfekt!

http://www.lthalland.se/t/Birth____29755.aspx?view=27070

Och nu är livet och vardagen helt naturlig med en bebis, man har nästan vant sig helt vid att vara mamma!

Nu går man upp några gånger varje natt och stoppar i nappen, går upp tidigt och äter frukost. Går ut och går med barnvagn, ammar och söver honom några gånger varje dag, badar honom, byter blöja och läser saga varje kväll!

Att livet blivit så annorlunda på så kort tid tycker jag är märkligt men ändå så naturligt!

Myser med pappa!
Myser med pappa!
Mina pojkar!
Mina pojkar!