Läser om gamla tider!

Alvar 10 veckor.

Jag läser om hur tiden var när Alvar var i samma ålder som Göte är nu. Vilken skillnad! 🙂 Jag sov inget på nätterna tydligen, Alvar åt länge vissa nätter och tyckte ofta det var morgon redan vid 4-5 tiden. Och Ture kom ofta på nätterna och så hade jag en hemsk hosta. På dagarna vilade Alvar inte så mycket heller så någon tid för återhämtning fanns inte under dagarna. Ture gick 15-timmars på förskolan och då han var 2 år krävde han såklart en hel del.

Jag redde ut det ändå! Men kanske kostade det lite mer än vad jag hade ”råd” med, eller jag betalade helt enkelt inte tillbaka det jag hade lånat vilket resulterade i att jag nästan brände ut mig. Jag svedde mig rejält i alla fall och trots att de gått 3 år har hjärnan ännu inte hämtat sig helt.

Men Göte! Ja det är inte ofta jag klagat på för lite sömn sedan han föddes, han är en bra sovare. Och jag har blivit lite bättre på att koppla av.
Det var ett tag i början då Göte var skrikig på kvällarna men när jag slutade med kolsyra så försvann knipet och Göte slutade skrika.
Nu låter de så enkelt och att de inte var så farligt men att befinna sig mitt i den tiden med en skrikande bebis var inte enkelt. Jag lider med alla som får kämpa med de längre än vad jag behövde, usch de var fruktansvärt. I början kom varje skrikkväll som en överraskning men sedan började jag förstå att de var såhär kvällarna var med Göte och jag började bli ”rädd” för kvällarna. Jag vankade av och an med honom, att gå och bära honom var de enda som lindrade lite. Att magknipet försvann när jag slutade dricka kolsyrat vatten var världens bästa present.

Göte är en kille som sover mycket om dagarna, efter femsnåret på eftermiddagen tar han små lurar men över lag är han mest vaken fram till elva ungefär. Han skriker inte men ibland kan han vara svår att få riktigt nöjd, som att han är trött men för pigg för att sova.
Igår var vi bortbjudna men han somnade i sin säng vid halv tolv och sov sedan till fem. Det hör inte till vanligheterna att han sover SÅ länge men så otroligt skönt! Det var till och med svårt för mig att somna om sedan, då hade jag ju sovit i fem timmar! LJUVLIGT! Men jag slumrade en stund. Och strax innan åtta vaknade han och ville äta.
Sedan finns det såklart nätter då det inte är lika bra, för några nätter sedan ammade jag sex gånger.. Men han var inte hungrig utan bara tuttig. Efteråt undrade jag varför jag inte gav han napp men han har aldrig napp på natten så jag kopplade inte de.

Göte gillar att sitta i sin babysitter, och sätter vi babygymmet med nallar i framför honom blir han väldigt fokuserad. Han spänner blicken på nåt föremål och sedan kämpar han med att få handen dit, jag blir så imponerad av hans koncentration.

Nu börjar snart skolan för de stora barnen. Jag kan säg att det är en fördel att få barn precis innan sommarlovet, vi har klarat oss från alla baskillusker. Nu gissar jag att vi snart är drabbade vilket skrämmer mig lite.. Hosta och magsjuka är de värsta jag vet..

11/8-17 vilken härlig sommardag! D och storgrabbarna hängde i hamnen hela eftermiddagen. Ture har blivit så duktig på att simma, så stolt!
PEKSUG!! Öva mer öva mer! 🙂
Ibland föredrar han handen/pekfingret före napp och ingen är gladare än jag. Men han har inte kontroll över handen än så att jag känner mig ”nöjd” med hans fingertuttande. Jag hoppas att han övar på alternativt börjar ta nappen mer ordentligt.

Fotboja

Friheten jag vant mig vid som tvåbarnsmamma till en 5 och 7-åring är svår att vänja sig av med. Dagar när det spås regn till exempel tänker min nyblivna trebarnshjärna konstiga saker som tex att jag kan ta med nån på bio, men nåt skaver i hjärnan och så kommer jag på att jag har Göte! Eller att åka till badhuset.. Ja listan kan göras lång! Men snart har jag nog vant mig vid min lilla fotboja.
I takt med att jag vänjer mig vid de begränsade livet börjar jag samtidigt känna mig mer fri. Jag ser fram emot att göra saker när Göte är med. Det räcker med att gå på stan än så länge men för några veckor sedan hade jag ingen lust alls med det men nu känns det helt okej. Förra veckan var jag till och med själv på stan med alla barnen. Då kände jag mig lite som superwoman!
En annan ny tanke och längtan är att umgås med vänner på dagtid. Kvällarna är fortfarande lite si sådär, men en kaffe med en kompis eller så är något jag längtar mycket efter.

Götes magknip är borta, är så otroligt lättad över det. Nu har de nog gått 1,5 vecka utan skrikfest på grund av magknip, underbart. Jag vet nu att min överkonsumtion av bubbelvatten var det som gav Göte magknip. Så otroligt skönt att jag kom på det och att det var något som var enkelt att åtgärda! Rädslan för magknipslkvällar är fortfarande kvar men det börjar sakta suddas ut, det var så påfrestande och jag tror det värsta för mig var att man såklart inte vet hur länge de sitter i. 2 kvällar till eller 90 kvällar till..? Väldigt frustrerande för en sådan som mig som gärna har kontroll! 😉
Nu består kvällarna av att jag är en mänsklig napp. Han vill oftast att jag gåammar honom hela tiden, så fort jag sätter mig börjar han böka, låta och tillslut skrika.
Men i förrgår fick tipset av en kompis om en napp vi ännu inte testat och sedan igår har jag kämpat som aldrig förr, jag tror det börjar ge utdelning!
Att ha något som kan ge tröst som inte är mina bröst skulle kännas befriande. Att han kan somna utan att ammas till sömns skulle vara ljuvligt. Att söva han i vagnen funkar ibland men inte så ofta att jag känner att vem som helst kan ta och söva han, det slutar väldigt ofta med att jag får ta upp den skrikande Göten och amma honom till sömns i alla fall..

Så om G börjar ta napp och D kunde tagit han lite på kvällen med napp hade det känts lite friare. Bara att kunna gå och kissa eller lägga de stora barnen hade gjort att livet inte kändes lika begränsande.
Igår på kvällen hade han ingen napp men somnade vid bröstet tidigt och sov hela kvällen.. Det var en ny upplevelse! Jag vågade inte röra mig så D fick servera mig smörgås och vin, jag kände för att fira!
Idag har jag bara ammat när Göte velat äta. Alltså inget tuttande för att somna! Känns märkligt men väldigt väldigt skönt. Och jag inser att detta övandet med nappen ger utdelning MEN är ganska jobbigt, ja okej jag ska inte klaga nu! MEN att stå bredvid vagnen och med ena handen köra vagnen mot min fot för bra gung och andra handen hålla fast nappen är jobbigt. OKEJ, jag klagar lite men jag är ganska envis, tro mig. Så jag kommer fortsätta tills ryggen går av om det krävs.

Jag hade verkligen gett upp nappförsöken och kände att vi befann oss i en viss uppförsbacke. För att få G att kunna somna utan att amma hade det förmodligen krävts en del av D och jag tror inte vi hade löst de. Men nu känner jag att uppförsbacken börjar planas ut, kanske löser det sig med nya nappen!
Jag har inte heller slutat försöka stoppa in tummen.. Ja jag inser när jag skriver detta att jag är GANSKA om mig och kring mig om det där med att han ska ha nåt och suga på. Jag har alltid förespråkat de då det är en av punkterna på listan för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Men nu också då för att ha nåt mer att trösta med då mina bröst är de enda som gäller annars.​